Två idrottsungdomar som ger dom rätta vibrationerna. Den ena från lilla Tärendö i Tornedalen, blott 20 år gammal. Den andra från lilla Årsunda i Gästrikland, 22 år gammal och redan världsartist i sprint.
När jag vandrar i och utanför skidtunneln i Torsby är de Charlottes och Emils blickar som ger starkast intryck på mig. Intensiva, pigga och kluriga.
Jag blir glad över att snabbt få ögonkontakt med ungdomarna, en 46-årig oldboys med block och penna i hand kanske inte är det mest intressanta för dem, men de möter mig med ett bländande leende.
Glädjen rusar till i kroppen!

Emil är lugn som en filbunke och levererar några citat som snart blir till en lång artikel på langd.nion.mk. Charlotte svarar på frågor för hundraelfte gången om det pirrar i magen och formläget inför världscuppremiären i Düsseldorf.
Hon känns stabil som ett fjäll i Abisko nationalpark.
Jag tänker, herregud vad befriande skön idrotten kan vara, vilka representanter Sverige har att skicka ut i världen.
Det är för tidigt att jämföra Charlotte och Emil med Gunde och Billan, det är för tidigt att kräva guld och gröna skogar.
Men jag är säker på att dom är bland det bästa som hänt svensk längdskidåkning på länge, både i och utanför skidspåret.

Fina förebilder
Bättre förebilder kan inte morgondagens skidåkare få.
Tänk så många som får energi av Charlotte och Emil, hemma vid teve- och radioapparaterna. Gamla, sjuka, barn, vuxna. Tänk så många som gläds med dem och landslagets framgångar, tänk så många som får en positiv kick i vardagen och på helgerna när håller på Charlotte och Emil i kampen mot norrmän, tyskar, italienare och finländare.
Jag tänker på deras föräldrar, på deras ledare i Tärendö och Årsunda. Dom måste känna sig väldigt stolta!
Nu är Charlotte och Emil i landslaget och jag önskar bara lugn och ro för dem i detta bo som stormat och gungat allt för länge nu.
Det kan bli en Gunde-effekt! En nystart med alla dessa duktiga skidåkare och ledare, en början på en ny stor svensk skidepok.
Herrtränarna Bengt Stattin och Lars Selin berättar om en sällsynt god stämning i sitt herrlag och Jocke Abrahamsson och Magnus Ingesson om samma goda miljö i damlaget.
Lars Selin tillägger: Vi är totalt sett en väldigt homogen enhet, herr och damlaget!
Jag tror dem. Och hoppas att det håller i sig, att alla avtal och diskussioner hit och dit om tränare och chefer klarats av nu. Att det inte blir nåt mera tjafs, att det rett och slett blir arbetsro som i Norge.

Positiva till Gunde
Charlotte och Emil uttalar sig odelat positivt om Gunde.
– Hela utstrålar sån framåtanda, säger Charlotte!
– Hans erfarenhet på området gör det spännande och inspirerande, säger Emil!
Gunde säger själv:
– Nu måste jag börja leverera nåt, det är så himla mycket att göra för alla våra duktiga skidåkare.
Nationalikonen ser trött och samtidigt  lättad ut dagen efter nattmanglingen med Team Mekonomens åkare.
Gunde fick inte misslyckas. Jag tror fortfarande inte att han hunnit bli någon större diplomat, men tvivlar inte en sekund på att viljan och sunda förnuftet till slut fick råda. Mötet har beskrivits som lugnt och sansat.

Alla vinnare
Jag hade dock gärna gett en veckolön för att ha fått vara en loppa på förhandlingsbordet.
Parterna stod trots allt ett helt Vasalopp ifrån varandra innan mötet började.
Min känsla är att Gunde hade fått mycket klara direktiv uppifrån av förbundsdirektör Thomas Ringsby och förbundsordförande Carl Erik Stålberg. Svenska Skidförbundet räddade i alla fall ansiktet och Team Mekonomens varumärke blev inte ett dugg svagare. Tvärtom. Med Björn Lind, Thobias Fredriksson, Mathias Fredriksson och Anders Södergren i den svenska landslagsdräkten är Sverige starkast möjligt i vinter.
Alla vann på uppgörelsen!
Team Mekonomen-kvartetten uttryckte också sin glädje över att ha fått samma ekonomiska villkor som de övriga i landslaget. Och att de nu möter framtiden med fokus på att, precis som Gunde, leverera.
Skönt!

Lagandan
Det mediala ljuset har tyvärr varit för länge och för mycket på saker som är fjärran från det genuina och fina som våra skidåkare står för.
Charlotte och Emil gör mig varm i själen.
Det känns riktigt bra.
Det känns som det börjar likna den gamla goda tiden, banne mig. Då lagandan gjorde Sverige störst och bäst i hela världen.
Det sista jag ser av Emil innan Düsseldorf är att han testar skidor. Det sista jag ser av Charlotte är när hon hoppar in i landslagets buss tillsammans med sin klubbkamrat i norrbottninska Tärendö, Mia Eriksson från Poltikasvaara.
Poltiksvaara! Smaka på det.
Nästan borta vid vägs ände.
Visst är det härligt med svensk längdskidåkning!